Sabitha

"När jag fyllde 9 år, var jag, mamma och pappa på campingsemester. Mamma väckte upp mig med frukost på sängen och presenter. I ett av paketen vad en dubbelskiva. Det var ingen mindre än Michael Jackson. Jag minns så väl att jag blev väldigt glad, och jag lyssnade väldigt mycket på den skivan. Han gjorde ett stort intryck, och blev en av mina favoritartister. Med åren som gått och med allt som hänt, har jag inte lyssnat så mycket mer på hans musik, men efter detta kommer nog alla bli påmind om vilken makalös artist han var och är. "

_______

Med mitt sista inlägg idag, vill jag hedra minnet av, Michael Jackson. När jag kom till jobbet i fredags morse och slog på radion, slogs jag av en skakande nyhet, The King of Pop hade kollapsat i sitt hem och avlidit. Jag blev väldigt omskakad. Detta är nog det största sedan Elvis Presley dog, och de flesta vet nog vid det här laget vad jag känner för honom.
Jag ville inte tro på det jag hörde och kollade aftonbladet.se i stället, och slogs av samma nyhet där, lika omtumlande, om inte mer, kändes det att läsa som att höra det på radion när det redan hunnit bli fullt av artiklar och bilder av honom.
Jag tycker att det som hänt är otroligt tragiskt, särskilt eftersom han hade planerat en avslutningsturné om 50 konserter i London som skulle börja om bara 2 veckor. Hela fredagen då jag fick höra nyheten, samt hela helgen och även idag har mina tankar cirulerat kring denna händelse. Han är stor, han kommer att vara ihågkommen och älskad länge. Han är den med ett album som sålt mest i hela världen, mer än 105 miljoner exemplar. Totalt har han sålt mer än 750 miljoner album. Han är känd över hela världen och hela världen sörjer just nu denna artist som varit med om och åstadkommit så mycket under sina 50 år i livet.

Denna kväll har jag spenderat med att kolla på nyhetsklipp på CNN, låtar och klippet där han berättar om hans sista konserter "This is it". Han avslutar med orden "See you in July," och det är så otroligt tragiskt, att han inte hann få avsluta sin karriär med att låta alla fans få njuta av att se honom en sista gång. På alla hemsidor som sålt biljetter till konserterna kan man läsa att den är inställd. Sorligt. Jag kan inte med ord beskriva hur hemskt jag tycker det är.



Jag vill hedra hans minne genom att dela med mig av en av mina favoriter av alla hans låtar. Den här låten har spelats i mina högtalare många gånger, och den gjort ett starkt intryck på mig.  En fantastisk artist med en fantasktiskt röst och utstrålning.

Michael Jackson
1958-2009

Johnny var Evas hjärtas låga
Han var solen när det dagas
Han var parken när det våras

och vi satt på gräset
Som växte i takt med himlen
Bengen drog förbi sen
Bengen trålar än

Johnny du och jag borde starta upp ett band
låta det explodera i skyn
Det är svårt att inte gråta
När jag tänker på oss två nu

För du var solskenet
Och jag var ensam

Johnny med amfetaminet
Satte mig i baksätet
Du tog mig på en tur
Radion var på

Kan du digga de e locomotion
För mycket revolution
Johnny jag gillar dig
Du har ett svart moln över dig

och vi red på Malmö city en måndagmorgon
Femton bilar, femton rastlösa truckchaufförer
freakin' doktorer, tjugofem konstaplar i gathörnen

Och du var solskenet
Johnny jag var ensam
Du var solskenet
Johnny jag var ensam

När jag höll på att drunkna
Tänkte jag på dig
Du sa att du ville dö
Du grät bakom dörren

och jag låg under sängen
Jag hörde dig
Eva jag behöver dig
Mer än vad jag vill ha dig

och jag vill ha dig för gamla tiders skull
Du betydde inte allt
Men det blåste aldrig kallt

För du var solskenet
Jag var ensam

Du var alldeles runt hörnet, i kvarteret
Du var alldeles runt hörnet, i kvarteret - Överallt

I veckan blev det promenad i onsdags, ett varv runt sjön på torsdag efter jobbet. Igår gick jag över till Borga och idag blev det Brännliden. Så jag har inte bara suttit stilla :P


Som sagt, imorgon jogging uppför slalombacken, och eventuellt cykeltur på 4 - 4,5 mil med Ida på tisdag. Onsdag borde bli vilodag :P

Rubriken - det är vad man får höra varje jäkla dag på radion. Deprimerande om något är det! Jag skulle kallad et heltidsregn, det har regnat i princip hela juni hittills. Förra tisdagen är den enda dag jag kommer ihåg att jag fått uppleva solen i juni, men då var vi ju i Umeå. När vi kom tillbaka till Dorotea regnade det så.

Idag är verkligen en sån dag som man bara skulle vilja gräva ner sig. Fy fan vad tröstlöst! Man fryser/svettas om vartannat, man blir blöt om fötterna så fort man råkar nudda en gräsplätt, man blir så jäkla trött och leds för man har inte lust att göra något alls.

För att avreagera mig ska jag ta mig en snabb tur runt sjön när jag kommer hem från jobbet, och det ska gå fort, en riktig plåga ska det vara. Då brukar det åtminstone kännas bra efteråt.

Vilken dag, och vilket jävla väder! Sånna här dagar har man rätt att svära lite mer tycker jag.


Detta är vad jag skulle kalla svensk sommar. Regn och rusk, det är inte mycket mer att vänta. Jag fattar inte varför man väntar på sommaren, solen lyser fasen mer på vintern. Nej fy! Tur att man jobbar sånna här dagar.

....inför pappas 50-årsdag, såg ut som följer:


 1. Ingredienser

 2. Första lagret, jordgubbssylt

 3. Andra lagret, marsankräm

 4. Sista tårtbottendelen, och grädde förstås :)

 5. Marsipan

 6. Pyssel med att göra rosor

 7. Skylttillverkning

8. Pyntgelé, och alla detaljer.

Det färdiga resultatet!......





Jag blev riktigt nöjd! Och den blev verkligen lika god som den ser ut att vara :P