Sabitha

Till Dig älskling <3

Åh, jag är så otroligt trött idag. Jag måste ha något fel. Jag sover mycket men är ändå supertrött. Skönt att det är fredag imorgon, och att vi ska spendera helgen i Dorotea. Ska försöka städa riktigt på lördag. T sk aju ut i skogen så jag har ju hela dagen att fördriva på egen hand. Tänkte hämt lite bananlådor och rensa ur min garderob. En låda borde jag minst kunna fylla med kläder som jag slutat använda för länge sedan. Har försökt otaliga ggr med att städa ur garderoben och det slutar konstigt nog alltid med att jag bara he bort ett plagg eller två. Men nu ska det bli ändring på det.
Sen så har jag ju tappat ett mycket betydelsefullt örhänge, och jag hoppas verkligen att det är någonstans i lägenheten, annars återfinns det nog aldrig. Men jag ska nogrannt söka igenom hela lägenheten i hopp om att kanske finna det.


Tänker tillbaka på vår resa. Och alla resor dessförinnan. Känns så långt borta men det är ju inte ens två månader sedan vi åkte. Tiden går fort men i det här fallet känns tiden ha gått sakta. Naturen och vädret har förändrats till det sämre, och idag kändes det verkligen hopplöst när jag körde hem från Åsele. Fy fan, detta måste vara den värsta tiden på året. Oktober och November, skitmånader. Bara ett jäkla mörker. Och väglaget är riktigt besvärligt. Det har jag inte märkt av så mycket tidigare, men nu när jag för det mesta pendlar till jobber märker jag varje dag hur jobbigt det är att köra. Tröstlöst, verkligen.

Nej, ibland önskar jag att jag kunde få åka till en vacker plats där det är varmt och bara stanna där tills jag är nöjd och vill hem. Inte under en planerad tid, utan på obestämd tid. Det skulle vara något! Då skulle jag trivas gott. Men är det bara en dröm?
Nej, jag vill och ska resa och upptäcka fler delar av världen, för att resa är bland de få saker jag verkligen älskar att göra!




Solsken och värme! Det är glädje för mig :)

Den här veckan har varit tung, tror jag kommit in i någon form av höst-depression , och misstänker att det kommer hålla i sig ett tag. Känner mig totalt omotiverad. Det är en tung tid framöver nu. Innan snön lagt sig, innan nattens mörker vänder om igen till ljusare tider, innan året är slut, och ett nytt tar vid.
Hur kommer allting se ut då. Humöret, livet, världen. Det finns mycket man kan fundera över.

Imorse när jag steg upp ur sängen och vred upp persiennera slogs jag av en stor besvikelse, och jag ville bara lägga mig ner och somna om igen. Men drömmen hade återigen blivit verklighet. Jag var tvungen att stiga upp vare sig jag ville eller inte. Utanför fönstret låg snön vit, jag kände mig inte alls sugen på att gå ut. Förut var jag glad när snön hade lagt så pass att det knarrade under skorna när man gick ut, i dagsläget känns det totalt ointressant.

I våras var jag glad, och i sommar trots att vädret varit rent åt h'vete! Men nu, jag hatar verkligen hösten och vintern. Tunga månader, oktober, november, december, januari, februari. Kanske det finns en ljuspunkt därefter.
Jobbigt att behöva känna såhär, men så är det....och så kommer det nog att bli.

I morse måste det ha varit höstens första frostnatt. Var bara 1 grad när jag klev upp och utanför fönstret såg jag ett islager på varje bilruta.
Hösten smyger sig verkligen på snabbt. Varje dag jag åker på jobbet nu ser jag hur löven ändrat färg över natten. Det smyger sig på men jag skulle tro att skogen kommer vara fylld av färger när vi återvänder från vår lilla semster. För en och en halv vecka sedan när jag var i Vilhelmina gick jag i shorts och linne och svettades, men sen bara dagarna efter vände det och blev riktigt kallt i luften. Nu fick jag återigen bevisat varför jag inte räknar augusti som en sommarmånad, även fast det ska vara en sommarmånad. För hösten kryper fram från början av augusti fram till september då det definitivt är höst. Det är småmysigt att man får börja tända ljus och krypa ner under en filt framför teven, men tanken på att vinter och kyla närmar sig med stormsteg känns otroligt besvärligt. Men det måste man väl leva med. Om det åtminstone fortsätter vara soligt på dagarna som det är idag, så kan hösten bli riktigt trivsam.


Bäst att redan nu förbereda sig för en mörk tid framöver.

"När jag fyllde 9 år, var jag, mamma och pappa på campingsemester. Mamma väckte upp mig med frukost på sängen och presenter. I ett av paketen vad en dubbelskiva. Det var ingen mindre än Michael Jackson. Jag minns så väl att jag blev väldigt glad, och jag lyssnade väldigt mycket på den skivan. Han gjorde ett stort intryck, och blev en av mina favoritartister. Med åren som gått och med allt som hänt, har jag inte lyssnat så mycket mer på hans musik, men efter detta kommer nog alla bli påmind om vilken makalös artist han var och är. "

_______

Med mitt sista inlägg idag, vill jag hedra minnet av, Michael Jackson. När jag kom till jobbet i fredags morse och slog på radion, slogs jag av en skakande nyhet, The King of Pop hade kollapsat i sitt hem och avlidit. Jag blev väldigt omskakad. Detta är nog det största sedan Elvis Presley dog, och de flesta vet nog vid det här laget vad jag känner för honom.
Jag ville inte tro på det jag hörde och kollade aftonbladet.se i stället, och slogs av samma nyhet där, lika omtumlande, om inte mer, kändes det att läsa som att höra det på radion när det redan hunnit bli fullt av artiklar och bilder av honom.
Jag tycker att det som hänt är otroligt tragiskt, särskilt eftersom han hade planerat en avslutningsturné om 50 konserter i London som skulle börja om bara 2 veckor. Hela fredagen då jag fick höra nyheten, samt hela helgen och även idag har mina tankar cirulerat kring denna händelse. Han är stor, han kommer att vara ihågkommen och älskad länge. Han är den med ett album som sålt mest i hela världen, mer än 105 miljoner exemplar. Totalt har han sålt mer än 750 miljoner album. Han är känd över hela världen och hela världen sörjer just nu denna artist som varit med om och åstadkommit så mycket under sina 50 år i livet.

Denna kväll har jag spenderat med att kolla på nyhetsklipp på CNN, låtar och klippet där han berättar om hans sista konserter "This is it". Han avslutar med orden "See you in July," och det är så otroligt tragiskt, att han inte hann få avsluta sin karriär med att låta alla fans få njuta av att se honom en sista gång. På alla hemsidor som sålt biljetter till konserterna kan man läsa att den är inställd. Sorligt. Jag kan inte med ord beskriva hur hemskt jag tycker det är.



Jag vill hedra hans minne genom att dela med mig av en av mina favoriter av alla hans låtar. Den här låten har spelats i mina högtalare många gånger, och den gjort ett starkt intryck på mig.  En fantastisk artist med en fantasktiskt röst och utstrålning.

Michael Jackson
1958-2009