Sabitha

Idag har Vi varit tillsammans i två och ett halvt år, och det känns helt underbart. Kan inte fatta att jag fortfarande är lika kär som från första början, helt och hållet nykär känns det som. Det har varit två och ett halvt helt underbara år och jag ser verkligen fram emot de kommande åren. Känner mig som världens lyckligaste lottade människan som har haft en sådan tur att hitta mitt ideal. Han är verkligen han med stort H. 

Fick bli en gammal bild, men fin är den i alla fall :)

När jag var liten hade jag en favoritbok som handlade om en liten gubbe vid namn Arthur som alltid hade bråttom. Lite här och var i boken stod det typ "Nu måste Arthur skynda sig, Bråttom bråttom!"
Lite så känner jag mig. Jag är stressad jämt för jag har oftast planerat att jag ska hinna med så mycket mer än vad jag egentligen gör. Idag hann jag inte ens hälften av vad jag hade planerat innan det bar iväg på Spinning, så det slutade med att jag höll på med tusen saker samtidigt, sprang sunt i lägenheten som en galning och stressade iväg på Spinningen dit jag kom i sista minuten. Men jag hann som tur var dit innan de började. Sedan kom jag bara hem, satte mig och åt och sen har jag städat och fixat och donat det sista tills nu. Egentligen trodde jag ju att jag skulle ha morgondagen på mig också men jag ska jobba då, så jag var tvungen att flytta min tvättid också. Bråttom, bråttom!
Men nu ska jag försöka ta det lugnt och vänta in Timmy. Han är nämligen och sportar han med. När jag kom hem så for han.

Jaja, jag tror jag har hunnit med att göra det mesta av vad jag hade planerat nu. Känns bra. Nu väntar jobb resten av veckan. Får se om det bär iväg hemåt mot Vilhelmina till helgen. Var riktigt länge sen jag var hemma på en helg. Har ju mest varit hemma rödagar och veckodagar senaste tiden. Men vi får som sagt se.

WWW närmar sig med stormsteg. Ida, vi måste planera!

.....blev det efter jobbet idag tillsammans med min kollega. Riktigt trevligt. Köpte även ett löste "Svart te med smak av whiskey och cacao". Irish cream hette det- lät kanoners.

Har suttit och filat lite på mitt CV. Ganska bra att man har en mall sedan tidigare som man bara kan ändra litegrann. Man vet aldrig när det kan komma till pass med ettg sådant. Däremot tycker jag att det känns lite värre med personligt brev.

I övrigt har dte varit en bra dag förutom att jag blev väckt före kl 05.00 i morse av ett irriterande plingande på dörren. Blev en snabbstart på dagen för en av oss. Tur att jag fick sussa vidare :) Kom hem en timme senare idag pga fikat, och sweet stack iväg för att göra ngt och jag är ensam. Tråkigt. Känns tomt så fort han går ut genom dörren, men förhoppningsvis är han tillbaka snart så vi kan provsmaka teet.

Nej, om man skulle ta och se på One tree hill. Vi började se säsong ett och två och såg dem även färdigt i höstas innan vi flyttade, men efter det har det typ aldrig blivit av så nu ser jag för fullt. Och det är ju sååå otroligt bra. Önskar verkligen att varje avsnitt kunde vara för alltid. Japp, så får det bli, nu bänkar jag mig framför teven.





Underbart!

Känns som jag drömmer mig långt långt bort idag. Funderar på mycket, funderar på människor i min omgivning, funderar kring Sverige och världen. Det händer så otroligt mycket som är så orättvist. Igårkväll var jga hemma hos mamma och pappa igen och vi såg "Flickan med två ansikten" på Kanal 5. Tyckte att det var så himla tragiskt och orättvist, men jag tror att hon har det betydligt bättre där hon är nu, där hon inte plågas som hon gjorde under sitt korta liv, ynka två månader. Varför händer det så mycket hemska saker? Varför är världen så orättvis. Tycker verkligen synd om de som inte ens har tak över huvudet, inte har råd med läkarvård och inte ens har möjligheten att få bra vård. Vi har det egentligen väldigt bra där vi är. Ibland kanske för bra.


Emmellanåt känner jag mig lite irriterad på bortskämda människor som tror att de har allt. Exempelvis unga kändisar som bara tänker på sitt utseende och hur de ska se ut inför plåtningen i skönhetstidningarna och hur de absolut inte kan leva utan smink och hur de bara måste visa upp sin nya stora päls som säkert är asvarm och som man går runt i Stockholm med trots att det verkligen inte är - 37 grader där. Man lägger ner all tid man har på hur man ser ut och i slutändan ser man ändå bara förjävlig ut, tillgjord, onaturlig.
Åh, vad härligt det känns att bara få trycka ur sig vad man verkligen tycker och tänker om alla bortskämda snorungar till kändisar som en vacker dag kommer sluta som antingen urfattig eller olycklig när de inte längre kan försörja sig på kändisskapet då de inte längre syns.



Blä!