Sabitha

Känns som jag drömmer mig långt långt bort idag. Funderar på mycket, funderar på människor i min omgivning, funderar kring Sverige och världen. Det händer så otroligt mycket som är så orättvist. Igårkväll var jga hemma hos mamma och pappa igen och vi såg "Flickan med två ansikten" på Kanal 5. Tyckte att det var så himla tragiskt och orättvist, men jag tror att hon har det betydligt bättre där hon är nu, där hon inte plågas som hon gjorde under sitt korta liv, ynka två månader. Varför händer det så mycket hemska saker? Varför är världen så orättvis. Tycker verkligen synd om de som inte ens har tak över huvudet, inte har råd med läkarvård och inte ens har möjligheten att få bra vård. Vi har det egentligen väldigt bra där vi är. Ibland kanske för bra.


Emmellanåt känner jag mig lite irriterad på bortskämda människor som tror att de har allt. Exempelvis unga kändisar som bara tänker på sitt utseende och hur de ska se ut inför plåtningen i skönhetstidningarna och hur de absolut inte kan leva utan smink och hur de bara måste visa upp sin nya stora päls som säkert är asvarm och som man går runt i Stockholm med trots att det verkligen inte är - 37 grader där. Man lägger ner all tid man har på hur man ser ut och i slutändan ser man ändå bara förjävlig ut, tillgjord, onaturlig.
Åh, vad härligt det känns att bara få trycka ur sig vad man verkligen tycker och tänker om alla bortskämda snorungar till kändisar som en vacker dag kommer sluta som antingen urfattig eller olycklig när de inte längre kan försörja sig på kändisskapet då de inte längre syns.



Blä!