Noliamässa

Nu har jag inte bloggat på bra länge. Kom hem från Teneriffa förra tisdan men det känns verkligen som om det var en evighet sedan.
Var hemma i Vilhelmina onsdag förra veckan då jag först och främst blev uppvaktad på födelsedagen i efterskott av pappa. Fick tårta och presenter. Han hade fixat jättemycket hemma så det var trevligt. På kvällen åkte jag till Borgafjäll. Fick tårta och presenter även där :) Det kändes bra att vara hemma meen samtidigt inte. Vilke blandad känsla det var att komma hem efter att ha varit borta så pass länge. Jag tyckte det kändes bra men samtidigt förjävligt. Det var underbart att träffa Timmy igen och vi rådde bara om varandra hela kvällen. Inte nog med att jag kommit hem, vi hade dessutom årsdag <3

Nu har jag varit hemma i en vecka och två dagar, det känns mer som en månad och två veckor. Helt otroligt att allt bara kan kännas så långt borta. Hela resan är bara som bortblåst nu. Känns som om det var en dröm eller som om det inte ens har hänt överhuvudtaget. De tre veckor som jag trodde skulle bli en evighet hemifrån gick så otroligt fort. Önskar att jag tagit vara på tiden där ännu mer än vad jag gjorde. Häromdagen ångrade jag att jag inte solade mer :P Tycker inte jag blivit så brun som jag brukar. Men det är nog bara jag som tycker så.
I vilket fall hade vi det helt underbart där borta. Det var varmare än vad det varit någon av de tidigare gånger vi varit på Teneriffa. I genomsnitt +35° varje dag. Det är ganska jobbigt när det är så pass varmt men jag tyckte bara det var härligt.
Sedan jag kom hem har jag mest frusit i alla fall. Huvvaligen vilken dålig sommar det varit här. Och jag blir så leds på alla som säger "Men vi hade så otrooligt fint och varmt förra veckan". Ja det var förra veckan, en vecka. Under hela sommaren kaske det varit fint totalt tre veckor, knappt. Hur mycket är det på en hel sommar. Är så glad att jag fått åka dit där det är riktig värme och någonstans som inte är som hemma. Man är ju hemma året runt i övrigt så jag tycker inte det är så märkvärdigt när det väl är soligt här heller.
Som sagt, en underbar semester som gick alldeles för fort, vilket mamma håller med om. Vi har varit där borta så pass många gånger, men det är ändå lika bra varje gång. Och numera är det ju som att vara hemma nästan. Man vet vars allt ligger och allt känns som hemma fastän man inte är hemma.

Jaja, jag ska lägga upp lite bilder också hade jag tänkt. Gör det på ett nytt inlägg.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0